Dag 02. Min första kärlek.

Vet inte direkt om det gills som första, men antar att man räknar det efter första "shit, jag gillar verkligen den här killen"-känslan, so here we go.

En av de första jag verkligen gillade starkt var nog Lucas. Vi var otroligt olika till allt, men rätt lika ändå. Det började rätt segt men nått fanns där. Nått som höll mig kvar, Nått som gjorde att jag ville prata och vara med honom hela tiden och kunde med nått litet göra min dag.

Tyvärr så slutade allt inte så bra. För några månader sedan kunde jag suttit här och skrivit en hel del skit om hur allt var hans fel och vilket svin han var. Men för att vara ärlig mot mig själv så var det delvis mitt fel också hur allt slutade. Känns inte helt rätt att säga att jag får skylla mig själv med allt som hände, men antar nästan att jag får det.

Otroligt skönt är det iallafall att vi kunnat lägga allt bakom oss nu idag. Det var nästan lite för ansträngande att försöka verkligen ogilla någon man alls inte ogillade, snarare fortfarande gillade hela tiden.

Skulle varit roligt däremot, och se hur det skulle blivit ifall all skit som hände bara inte gjorde det.