Och så släcker dom ner, för en sista stilla chans
Och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans
Och allt är som förut.

Sitter hos mig med min favorit Elvis och planerar morgondagen och lyssnar på detta. Kommer bli awesome.

Egypten, precis vid slutet av hotellet.

Dag 02. Min första kärlek.

Vet inte direkt om det gills som första, men antar att man räknar det efter första "shit, jag gillar verkligen den här killen"-känslan, so here we go.

En av de första jag verkligen gillade starkt var nog Lucas. Vi var otroligt olika till allt, men rätt lika ändå. Det började rätt segt men nått fanns där. Nått som höll mig kvar, Nått som gjorde att jag ville prata och vara med honom hela tiden och kunde med nått litet göra min dag.

Tyvärr så slutade allt inte så bra. För några månader sedan kunde jag suttit här och skrivit en hel del skit om hur allt var hans fel och vilket svin han var. Men för att vara ärlig mot mig själv så var det delvis mitt fel också hur allt slutade. Känns inte helt rätt att säga att jag får skylla mig själv med allt som hände, men antar nästan att jag får det.

Otroligt skönt är det iallafall att vi kunnat lägga allt bakom oss nu idag. Det var nästan lite för ansträngande att försöka verkligen ogilla någon man alls inte ogillade, snarare fortfarande gillade hela tiden.

Skulle varit roligt däremot, och se hur det skulle blivit ifall all skit som hände bara inte gjorde det.

"Why continue when you can stop?"
-"Why care when you can not?"

E/A

Lite bilder ifrån Egypten, tagna av mig. Kärlek till min nya fina kamera.

Kanske börja ta tag i listan? Rätt oskön början. First off, Dag 01. Om Mig

Jag heter Anna Mamoudi och går i andra ring i Nacka Gymnasium, inriktning sam-kina. Ganska random linje egentligen, ganska random klass också för den delen. Väldigt stor hat/kärlek till Sa2. Finns väldigt många osköna människor i den (sorri, men så sant) men också många sköna. Anyways, man har aldrig tråkigt med Sa2. Alltid nått stört att garva åt. T.ex detta. 

Jag kan inte koncentrera mig för fem öre utan min ipod i öronen, bli aldelles för lätt distraherad annars. Har hänt att lärare skickat ner mig för att hämta hörlurar för jag pratar med de andra för mycket annars. Ungefär samma sak hemma, går inte att studera utan att iTunes rullar på i bakgrunden.
Musiken är en stört stor del i mitt liv, känns så klyschigt sagt, men under underbara och mindre bra stunder så gör ens musik så enormt stor skillnad. Kent är en av de banden som har för många lersominihelveteförmigsjälv-låtar, och viljagråtasönderlåtar. Ändå så älskar jag de. Radiohead ligger strax efter. Älskar känslan att lyssna på en låt, lyssna på instrumenten, texten, rösten och känna hur rätt de är.
Önskar jag var gift med Jocke Berg eller Thom Yorke. Och önskar att jag får (snart, förhoppningsvis) se dessa fantastiska killar uppträda live, känslan att höra de låtar som ger en chills varje gång skulle vara för bra för ord.

Jag är beroende av mina bästa vänner. Skulle vara förvirrad som tusan, smått störd och bara inte alls som jag är idag utan de, eller dels min fru. De praktiskt taget formar mig. Också skön känsla att veta att jag kan dela med mig av mina sjukaste tankar och känslor för de och veta att man får stöd i vilket fall som helst. De känner mig bättre än jag gör i vissa fall. Har rätt sån tur som har de.

Jag är som gladast under sommaren. Egentligen, man har inga som helst beskymmer. Livet leker och man har knappt nått ansvar förutom att man ska ha så roligt som möjligt. Skadar inte heller att man är 10x så snygg med en fin bränna.

Jag har också mycket sämre självförtroende än man tror, även om jag är väldigt bra på att leka självsäker. Hjälper inte heller att mina bästa vänner, som jag konstant ses med ser för bra ut fö ord, Har halva nacka dregglandes efter sig. Jag tar heller sällan åt mig av komplimanger, mina vänner kan säga hur många gånger snälla saker men första tanken är alltid nått i stil med att de måste säga så, de är mina vänner. Men det är mycket bättre än det var för nått år sen.

Skulle inte tvekat på att vara född i ett annat årtionde. känner att 60-70 talet skulle passat mig mer. Filmer som utspelar sig under den tiden, eller filmer (t.ex When You're Strange, åh.) som visar klipp från då ser så otroligt mysiga och härliga ut. Däremot är jag så himla beroende av dagens teknik, ipod, mobil, dator, tv, you name it. Att nästan tanken att leva utan de skrämmer mig lite. Så där ryker planen att resa tillbaka i tiden lite. 

Jag älskar att skratta så mycket så man gråter och får ont i magen. Det gör jag ofta med älta-killarna. Älskar känslan att bara sitta och vara tyst eller prata om något sjukt med min fru, eller vara för mig själv och umgås lite med min iTunes. Min iTunes är den bästa i världen. Finns alltid där för mig och innehåller alla mina sexiga män i sig. Ganska värt.

När jag blir stor (haha) ska jag jobba med nått som gör att jag får träffa mina idoler och jävligt coola människor. Tjäna jävligt bra ska jag också göra. Och fan inte ha ett 9-17 jobb. Egentligen är Usa perfekt för det jag har i tanke, men skulle aldrig kunna lämna vänner, familj och hela livet i Sverige kvar hemma. 
 
Jag suger på matte och fysik, ser bara inte logiken i den. Jag älskar att klottra ner mina skolböcker, Låttexter är en favorit. Och jag älskar mitt rum för varenda liten centimeter är personligt på något sätt. Min syster är mitt liv och jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade henne som syster.

Det sista, jag är otroligt okreativ ibland. T.ex ikväll. Då jag började skriva detta inlägg kl 21. GODNATT PÅ ER.
Imorgon börjar jag 12.00. Som jag gör varje månad. Score.

Grattis på mig. Eller nått sånt.

17 år lär ju vara bättre än 16. Jävligt bra dag hittils, Finfin Pink Floyd mugg, Massa cash och Foo Fighters/Band Of Horses/Biffy Clyro @Stockholms Stadion 22 Juni-Biljett från den finaste och bästa systern. Hur underbar present som helst. Gjorde min dag.
Världens finaste vänner har jag också. Livet är rätt så bra just nu.

Nu sitter jag och min andra halva på min säng, lyssnar på Kent och njuter av livet. Om några timmar beger vi oss till Arlanda. En hel vecka i Egypten med min bästa vän låter fan bra just nu. Slippa skolan och allt det där.
Vi ses om en vecka mina käraste.

Packpackpack. Pack. Det är jättetråkigt. Fastnar bara framför itunes och msn hela tiden. Ska snart ladda ner lite fin musik, rensa ipoden (eftersom skitiphone bara har 16gb utrymme) så det nya får plats osv. Ladda kameran måste jag göra också. Satan vad taggad jag är.

Åh vad jag saknar detta. Vill så gärna dit iår igen. Onajs och ha otaggade vänner.

En sen höst promenad genom stockholm. Stockholm är rätt fint ibland.

Var med min bästa Hugo i staden idag. Vi fotade, myste, drack kaffe och sånt. Fin kille det där.

Kylan blev min vän
Min ursäkt för att gömma mig igen
I musiken och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort


Kent. Joakim Berg. Martin Sköld. Markus Mustonen. Sami Sirvö. Så obegripligt stort.